Tyvärr kan dom inte fixa allt nu denna gång, men en bit på vägen.
På söndagen skulle vi komma på kvällen, det skulle duschas och göras iordning för operationen på måndagen, vilket vi inte visste vilken tid.
För att hon inte skulle svälta ihjäl väckte ja henne kl 03:30 för att ge henne lite välling.
På morgonen skulle vi duscha igen oc göra ett ultraljud, för att läkaren ska se vad som finns inuti.
Det var jätte jobbigt, eftersom Natta är jätte rädd för käkare och grät hela tiden helt förtvivlat.
Sköterskan sa att vi skulle säga till nästa gång, så kunde dom ge henne lugnande innan.
Hon fick lugnande vid 11:00 ca och hon somnade på det.
Ca 13:00 fick vi komma ner till operations salen.
Jag skulle följa me in till rummet o söva henne, men eftersom hon sov så skulle det gå snabbt och lindrigt.
Riktigt så gick det inte till.
Natta vaknar därinne, kanylen som dom skulle föra in sömnmedlet i funkade inte, så det skulle bli me syrgasen.
Det var fruktansvärt!
Hon får panik, och slår omkring sej.
Jag som har henne i famnen får hålla i hennes huvud samtidigt som sköterskan håller masken.
När det börjat verka, serja bara att hennes ögon börjar rulla och i nästa sekund känns det som hon dör i mina armar.
- jag måste ut NU, tänkte ja, och känner gråten i halsen och gråtfyllda ögon.
Vi gick ut o tog lite luft, och då kom alla känslor ut.
Allt gick bra och vi fick åka hem igen på tisdag fm.
Här var vårt rum, vi hade tur och fick ett enkel rum.
Nu har hon fått lugnande och dropp, nu är det nära!
Efter operationen. Hon var lite dåsig fortfarande, var bara vaken ett par timmar den kvällen.
Skönt att bara ligga o gosa lite när man är lite hängig, det tycker pappa också som tycker det är mysigt.
Hon var jätte duktig me allting, det har hon ju alltid varit, fast att det är obehagligt.
dagen efter, pigg o glad som vanligt. Vi är extra snygga me våra sjukhus kläder... eller??
Lilla pluttan!
